Regnskog och barriärrev

Lördag 23/2

Bussdag hela långa dagen. Vi är på väg till Cairns, och har den hittills längsta körsträckan. Längs vägen är det miltals med sockerfält. Vi kör igenom en och annan liten stad. Här och var ser man att det brunnit  men på många ställen är det översvämningar eller i alla fall väldigt blött. För övrigt händer det inte så mycket. Chris körde nyss en australisk sentimental film som inte lyckades fånga min koncentration. Jag hörde nåt om tårar i ögonen på slutet...

Den här resan är ju annorlunda än ”vanliga” Rosa Bussresor på flera sätt. Man åker inte i en rosa buss, man sover i tält och man åker med ett inhemskt reseföretag. På Nya Zeeland hade vi en reseledare/chaffis och en matansvarig, Här finns det bara en reseledare/chaffis men ingen matansvarig. Det innebär att matlagen har mer att göra. De ska både handla och laga själva maten. Det innebär också att vi oftare stannar och äter både frukost och lunch på någon rastplats längs vägen, vilket i isn tur innebär att maten blir dyr och dålig, i alla fall om man inte hela tiden vill äta en massa brödrätter.

En annan sak som skiljer är att bussen är traditionellt byggt, alltså det finns inga bakåtvända säten som det gör på de rosa bussarna. Det gör att bussdagarna blir tråkigare och mindre sociala.

Jag saknar också¨att sova på bussen. Det är mycket mer praktiskt än att hålla på med tält. Om än tälten hade varit bra är bussen bättre.

Ja det var några minus. Det finns ju för- och nackdelar med alla sätt att resa, och oavsett minusen så är det såklart roligt att vara här och få se och uppleva en massa saker. Att resa är meningen med livet. Eller?

Åter till dagen. Vi kom så småningom fram till Cairns där vi bor på ett hostel mitt i stan. Efter att ha installerat oss i rummen bokade vi aktiviteter för de tre dagar vi ska vara här. Barriärrevet är en självklarhet här, men också olika utflykter i den tropiska regnskogen. Det finns också möjlighet att göra en massa andra adrenalinhöjande saker. Jag har bokat en sån! Nåt som jag har velat göra i många år, men inte varit riktigt redo att verkligen göra förrän nu! Jag talar inte om vad. Inte än!

Efter det åt vi en enkel men god middag på baren som hör till hostelet. De serverar inte frukost men gratis middag, om man köper en drink i baren. Smart är bara förnamnet. Sedan blev det en ganska tidigt kväll för de flesta av oss. Hettan som nu omger oss är minst sagt tröttande och man orkar inte så mycket på kvällen även om det varit en stillsam dag.

Söndag

Jag och åtta andra hade bestämt oss för att åka med en linbana som går över regnskogen till en liten stad som heter Kuranda. Linbanan är ca 8 km och går som sagt över djungeln. Det var magnifikt att se den fantastiska växtligheten uppifrån. Det är två stopp på vägen där man går runt lite i regnskogen och får information om olika träd och andra växter, och även lite om områdets  historia och aboriginerna som levt där.

Det läckra med Kuranda var alla regnskogsträd som växte längs gatorna. Jag köpte också ett par skivor med aboriginmusik. För övrigt är staden väldigt kommersialiserad. Den blev tidigt en stad som konstnärer sökte sig till och det blev snart Australiens första kommersiella marknaderna med konst och hantverk. Numer är staden i princip en enda jättemarknad med allt från ”äkta aboriginkonst made in China” och en massa tingeltangel, till fantastisk konst och hantverk av aboriginer och andra.

Nåväl, vi gick där och tittade en stund innan vi ät lunch och sedan så småningom åkte tillbaka med ett gammalt tåg som kör genom vacker natur med fantastisk utsikt. Det var en trevlig dag.

Måndag

Sitter i rummet där vi bor och skriver. Det har precis mörknat och utanför balkongen flyger en massa flygande hundar, alltså stora fladdermöss som ser ut som fåglar, om man inte tittar noga. Men nu var det inte det jag skulle berätta, utan att jag har varit på Stora Barriärrevet idag! Denna fantastiska undervattensvärld som man har hört talas om i så många år. Nu har jag verkligen varit där och det uppfyllde verkligen alla förväntningar. Nu är jag ju ingen sportdykare och kommer aldrig att bli, och efter det som hände när jag skulle försöka snorkla i Nya Zeeland, känner jag mig bränd på det också, så jag simmade omkring med simglasögon över revet, och det var jättehäftigt det också.

Men jag tar det från början. Så gott som alla i gruppen hade bokat in sig på samma tur till revet. Vi åkte med en segelkatamaran, men eftersom det knappt var någon vind så skulle det ha tagit alldeles för lång tid att ta sig dit utan motorn. Det tog faktiskt två timmar ändå, så det ligger en bit ut. På vägen gick de igenom olika saker med dem som skulle dyka och har dykcert, med dem som skulle prova på att dyka och med dem som skulle snorkla.

Så småningom var vi framme och det var bara att gå ner i vattnet, när man hade fått stingsuiten på sig, alltså en heltäckande tunn dräkt som skyddar mot de små knappt synliga maneterna som finns överallt och som bränner inte bara så att man blir svårt sjuk utan även dödligt. Det bor en tjej här på hostlet som blev bränd av en sådan häromdagen. Henne fick de köra direkt till sjukhus för behandling. Det gick bra för henne som väl var.

Nåväl, jag simmade ut och efter bara några meter från båten var jag över revet. Det såg ut precis som man föreställt sig och sett på bilder, i tv och akvarium många många gånger – men det var bara SÅÅ häftigt att simma över det och se alla fantastiska koraller röra sig i vattnet och alla stim med småfisk i klara färger simma omkring där. Vilken känsla alltså. Det kändes liksom surrealistisk på nåt vis.

Jag var inte i så länge, kanske en halvtimme eller så, men kände mig nöjd och lycklig efter det. Även från båten såg man förresten en massa fina fiskar och några stora som gillade att simma runt den. Några av dem som snorklade och dök fick också se en liten haj och en större, så kallad vitfenad revhaj.

Sedan fick vi en riktigt god lunch på båten och efter det körde vi vidare till en annan plats, nära en liten atoll med en underbar vit sandstrand. Här kunde de som ville åka med en mindre båt till ön och sedan snorkla eller simma tillbaka till båten. Man kunde också välja att gå i från båten och snorkla kring den, eller så kunde man åka en tur med en glasbottenbåt över revet. Jag och några andra gjorde det sistnämnda och det var riktigt häftigt. Vi hade en stor fisk som följde oss under båten hela vägen och vi såg en massa småfiskar i reven, bland annat några ”nemofiskar”. Sedan körde vi iland på ön för att hämta några och då hann vi ta oss ett snabbt dopp. Vattnet var ljuvligt varmt, men jag hade inte termometern med mig, så jag vet inte hur varmt, men minst 30 grader måste det ha varit i alla fall.

Ännu en underbar dag i paradiset med andra ord! Och i morgon ska det ske! Jag längtar verkligen. Kanske blir det det bästa jag någonsin gjort!