En dal.

En kea, Nya Zeelands papegoja.

En typisk liten stad på södra ön: enplanshus i stan som inte ligger i raka rader, en sjö, fjäll och en kricketplan (fast den syns inte på bilden).

Milford Sound  - igen.

11,5 grader i vattnet!

Stilla Havet!

Två bra bussdagar

Hej hej, nu har jag wifi igen och har lite mer att lägga ut. Några bilder blir det också. Det är förresten väldigt roligt att se att det är så många som läser om hur jag har det!

Söndag 27/1

I söndags morse lämnade vi Queenstown. En sak som är skön med den här resan, jämfört med de två andra Rosa Bussresorna, är det lugna tempot. Det är aldrig bråttom iväg på morgonen och vi stannar ofta på fina platser och i små städer. Vi hade två bussdagar framför oss, men ingen av dem innebar timme efter timme i bussen, utan allt som oftast bromsade Steely in och berättade om något fint vattenfall, sjö eller annat som vi kunde gå en kort promenad till eller se från parkeringsplatsen.

På kvällen kom vi fram till en halvvild campingplats, det vill säga det fanns vatten och toaletter, men ingen dusch eller servicebyggnad. Det var (som vanligt) otroligt vackert vid sjön Wanaka, med blått och turkost vatten omgivet av häftiga fjäll och snöklädda dito i fjärran. Vi var varma och svettiga efter en solig stekhet dag, med bland annat en redig vandring upp på toppen på ett berg (med fantastiskt utsikt så klart) så vi var flera stycken som var sugna på att bada. Jag har ju badtermometer med mig, så vi kunde konstatera att vattnet var 11,5 grader! Det var kallt, kan jag säga, men ändå skönt att svalka sig, och jag simmade säkert tio simtag och stod i vattnet en stund.

Efter middagen blev det en tidig kväll och sedan sov jag i tio timmar! Kan inte fatta att det går att sova så länge. På morgonen drog vi sedan vidare.

Måndag

Måndagen blev en dag full av småstopp. Vi såg ett fantastisk vattenfall, en fin fors, utsikt över en vacker sjö och när vi hade kommit fram till västkusten stannade vi vid en Stilla havsstrand som heter Ship beach. Solen sken och det var fantastiskt att vara där. Vi badade inte på grund av att det finns vithajar i vattnet, och för övrigt var det inte särskilt varmt heller, men vi letade jade på stranden, solade och gjorde konstverk av flytveden som spolats upp.

Sedan fortsatte vi till den lilla byn Fox Glacier där vi stannade på en fin och välutrustad camping. Nu sitter jag och skriver efter en god middag. Vi ska väl umgås vi lite och sedan lägga oss tidigt. I morgon blir det nämligen en tidigt morgon och spännande äventyr!

Jag kan flyga. Jag är inte rädd.

Jag la in några bilder tidigare idag (eller i natt var det väl för de flesta som läser detta...) Här kommer lite mer dagbok.

Fredag 25/1

Vi åkte tillbaka till Queenstown i fredags. Det låter kanske som om vi kör fram och tillbaka lite hipp som happ, men det gör vi inte. Det finns inte så många vägar här, som är körbara med buss och ibland måste man köra fram och tillbaka om man vill till ett visst ställe.

På vägen stannade vi vid flera fina platser. Det är så vackert överallt. Fast det har jag kanske redan skrivit??? Det är en väldig fördel att ha en reseledare med mycket lokalkännedom, som planerar in stopp på ställen som man kanske skulle ha missat om man kört själv.

Längs vägarna ser man ofta smala kanjonälvar, omgivna av branta bergssidor. Dessa älvar är ofta väldigt djupa, så även om de ser små ut, rinner det mycket vatten i dem. I det här området på sydvästra delen av sydön, finns det dessutom flera stora, djupa sjöar. Vackert är det, som sagt.

Vädret var jättefint när vi kom fram till Queenstown, och Elisabeth och jag bokade något som vi båda länge har velat göra; hängflyg! Klockan 16 kom de och hämtade oss och så körde vi till Coronet Peak, ett berg där det finns en skidanläggning och där de kör hängflyg och paragliding. Det är ett högt berg intill en bördig dal, så utsikten är formidabel. Solen sken, vädret var varmt och jag var inte det minsta pirrig inför flygturen. Vi körde ju naturligtvis inte själva, utan gjorde en tandemflygning, en sådan där man hänger bredvid instruktören. Starten var enkel, vi tog bara några steg mot stupet, först gående och sedan springande och vips så tog fötterna inte i marken längre och jag insåg att vi flög!

Det var skithärligt och bara så häftigt! Alldeles för snabbt var det slut och vi buklandade på gräset. Jodå, man buklandar faktiskt! Instruktören bromsar först med benen som han har i en säck, ungefär som en sovsäck, fast i slutstarkare tyg. Med den stoppade han upp farten innan jag kände marken med benen och magen, och sedan tog det stopp! Allt gick lugnt och fint till, och jag var mest förvånad över att det inte alls hade pirrat i magen.

Senare på kvällen åkte Elisabeth och jag in till stan tillsammans med Steele, Rachel och en kille som heter Patrik, för att äta och sedan blev det ett pubbesök. En sak som jag verkligen gillar med detta land är att alla är så prestigelösa och lay back. De går ut på krogen i sina flip flop eller träningsskor, shorts, t-shirts eller vad de råkar ha på sig. Man ser nästan ingen som är sminkad eller har lagt en massa tid på sitt utseende, utan alla är naturligt vackra och härliga. Det tar tillvaron som den kommer och redan vid niotiden är det fullt på pubar och barer. Sånt gillar jag!

Elisabeth och jag drog oss hemåt redan nån gång efter elva. Där satt några kvar ute vid elden, så vi surrade med dem en stund, innan sängen kallade efter ännu en fantastisk dag!

Lördag

Himlen fortsatte att visa sin ljusblåaste sida denna morgon, när vi inte hade planerat något annat än en tur in till stan för att gå runt på marknader och sedan placera rumpan på en caféstol. Så blev det också, och vi såg en massa fint hantverk i bland annat ull och jade, samt goda livsmedel från traktens bönder. Jag köpte en varm ullmössa av en jättegullig tant, och så köpte vi en massa gott att äta i kväll, några goda ostar bland annat.

På eftermiddagen drog några iväg till en golfbana. Fredrik, en av reskamraterna, jobbar nämligen som golfinstruktör, och han hade bokat in en rolig golflektävling (scramble heter den) som alla kan vara med i på samma villkor oavsett golfvana. Jag hade först tänkt hänga på, bara för att det lät roligt att ”tävla” på det viset, men sedan började jag tänka på min brist på tålamod när sånt där drar ut på tiden, så jag bestämde mig för att skippa det. I stället gick jag och kollade lite i några av stadens alla sportaffärer, och hittade några presenter som så småningom förhoppningsvis kan komma till användning i norra Skandinaviens fjällvärld och vinterväder.

Queenstown är förresten en riktigt trevlig lite stad. Först när vi kom tyckte jag inte den verkade vara nåt att hänga i granen, men ju mer jag har sett av den, ju mer gillar jag den. Förutom den fantastiska naturen och de trevliga avslappnade människorna, finns det fina små gågator, livaktiga torg, gott om caféer, restauranger och pubar. Utbudet på natur- och äventyrsaktiviteter är av naturliga skäl stort, men här erbjuds en hel del kulturella aktiviteter också. Här finns med andra ord ”ALLT”.

Några bilder

Här är några bilder av de flera hundra jag har tagit hittills.

En kaskelott dyker ner i djupet.

Mt Cook, Nya Zeelands högsta berg.

Milford Sound, en av södra öns fjordar.

Fjällvatten som störtar ner i Milford Sound.

Sa jag att det är vackert?

Nya Zeeländsk regnskog.

Ojoj ojoj oj! Så mycket vackert!

Det är fredag kväll och jag lägger ut det jag har skrivit sedan sist. Det blir inget från idag, för det har jag inte skrivit än. Men jag måste bara berätta att idag har jag gjort något som jag länge velat göra; hängflyg! Det var jättehärligt och inte alls pirrigt! Berättar med om det i morgon, och då ska jag även lägga ut några bilder. Men nu kommer alltså det som hänt sedan i tisdags.

Tisdag 22/1

Efter utflykten tog Elisabeth och jag en lugn eftermiddag med vila, internet och packa om lite. Sedan, mot kvällen,åkte vi in till stan. Där gick vi runt lite, vid vattnet och i centrum. Queenstown är mysigt och lagom stort.

Sedan åkte vi med linbanan, the gondola, upp på stadsberget. Därifån är det fin utsikt över staden, sjön och bergen runt omkring. Vi tog en promenad i skogen uppe på berget. Stigen kantades av granar med mjuka korta barr.

Vi stannade däruppe tills solen hade gått ner och ljusen tändes i stan.

När vi kom tillbaka till vandrarhemmet där vi bor, satt flera av de andra ute. De hade grillat, men vi var inte hungriga, utan umgicks helt enkelt en stund innan det var dags att sova.

Onsdag

Onsdag morgon var det åter dags för avfärd. Vi körde mot fjordområdet. På vägen stannade vi i staden Te Anu, där vi bland annat åt lunch – och där jag köpte en minneskortläsare, så nu kan jag föra över bilderna till datorn! Turligt nog, för kortet var redan fullt och jag har inte några fler med mig. Ska försöka fixa till några bilder att lägga in här i bloggen också.

Efter lunchen åkte vi vidare mot fjorderna. En natts övernattning på vägen gjorde vi i en mysig och originell liten campingplats. Mitt i skogen, mellan bergen vid Gunn river ligger den. Stugorna var gamla övernattningskojor från fjällen och guldruschens dagar, med gamla trägolv, väggfasta sängar och kamin. Vi skulle egentligen tälta, men det regnade (detta är ett av jordens regnrikaste områden) så alla utom Elisabeth och jag bestämde sig på en gång för att hyra en stuga. Hon och jag tänkte trotsa regnet och tälta, men det började regna mer innan vi ens hade börjat sätta upp tältet, så vi började ångra oss. Och när vi dessutom blev erbjudna den allra äldsta, mysigaste kojan kunde vi inte avstå.

På kvällen var vi alla tillsammans i storstugan där vi åt och sedan sjöng, spelade spel och hade allmänt trevligt. Klockan tio stängdes strömmen av på campingen; ett effektivt sätt att se till att alla får en tidig kväll! Och det var bra, för vi skulle ju upp tidigt.

Torsdag

Elisabeth var en av tre som hade valt att göra en heldagskajaktur i Milford Sound, fjorden som vi andra skulle göra en båttur i. Därför steg hon upp tidigt, och jag steg upp en stund senare. Efter frukost åkte vi iväg. Vi stannade vid ett par jättefina platser. Bland annat gick vi genom regnskogen till en jättefin kanjon med ett härligt vattenfall.

Milford Sound är den enda av södra öns djupa fjordar som det går att komma till med bil. Den slingrar sig fram, u-formad mellan de höga bergen som stupar brant ner i vattnet. Från glaciärerna och snön uppe på fjällen kastar sig vattnet ner och bildar häftiga vattenfall. Sa jag vackert???

Som jag nyss skrev är detta ett av jordens regnrikaste områden. Det regnar i genomstnitt 7 meter per år. En del år har det regnat 9 meter! Vattenfallen och allt regn gör att den övre delen av vattnet är sött. Hela tre meter av fjordvattnet är sötvatten.

Vi hade tur med vädret och det var sol hela båtturen! De högsta fjälltopparna var omgivna av fluffiga moln, så dem såg vi inte så mycket av, men molnen gjorde det också häftigt, ja liksom lite magiskt.

Det är ett rikt marint liv i dessa fjordar. Det är ju bara en liten del av detta som man kan se från så här från båt. Vi sågbland annat små pälssälar som låg på en sten vid vattenkanten eller höll till vid på stranden och i vattnet intill. Och så såg vi flasknosdelfiner som simmade omkring. Vissa årstider finns det också små blåpingviner här, men det här är fel tid på året för att de ska vara här. Inte desto mindre hade de som paddlade fått se några. De berättade att deras guide var väldigt förvånad.

En sådan här båttur går egentligen inte att beskriva, men en sak är säkert; det här var en av resans absoluta höjdpunkter hittills! Trots att de sista sex månaderna nog har gjort att jag var lite avtrubbad av fjordar och fjäll innan...

Och när molnen runt en del av de högsta topparna skingrade sig på tillbaka vägen, var lyckoruset högt!

Efter båtturen åkte vi tillbaka till Te Anu, där vi bodde på en fin camping. Te Anu är inte bara en stad utan också en stor sjö. Dagen innan när vi stannade där för lunch hade jag känt på vattnet, fast bara med fötterna. Jag tyckte det kändes ganska varmt och när det sedan kom en pojke och gick rakt ut i vattnet och doppade sig, tänkte jag att jag skulle bada när vi kom tillbaka. Campingen ligger nämligen alldeles vid sjön.

Det var soligt och varmt och jag fick med mig Sussi (Madera för er som var med på Afrikaresan) för att ta ett dopp. Det visade sig att det var kallare än jag trodde, bara 15 grader, men vi gick i och efter en stund började det kännas varmt, så vi blev kvar i vattnet säkert 20 minuter. Det var så härligt och blev dagens andra lyckorus.

Kvällen blev sedan lugn med lite mat på campingen och trevlig samvaro. Vi träffar många andra turister, både nya zeeländare och andra. Vi träffar även en hel del ortsbefolkning och de är verkligen ett trevligt och socialt folk. De pratar med alla och bekantar sig med främlingar. Mycket sympatiskt.

Miljoner får, hundratals delfiner, kaskelotter, Mt Cook, Sagan om ringen och mycket annat

Här kommer det äntligen ett första inlägg från resan. Internetmöjligheterna har hittills varit förvånansvärt begränsade och dessutom dyra. Och så har jag prioriterat en hel del annat också. Men jag har skrivit varje dag och här kommer nu en hel veckas dagbok, i ett och samma inlägg. Det är ganska långt förstås, och jag kan tyvärr inte lägga in några bilder eftersom jag har glömt kamerasladden hemma, och inte har kunnat föra över några bilder till datorn. Tror dock att jag kommer att kunna få hjälp med detta av en reskamrat som har det mesta. (Bland annat har han gps med höjdmätare på kameran! Till och med en utpräglad ickeprylnörd som jag blir lite sugen på en sån när jag hör honom tala om hur högt vi är!)

Nåväl, håll till godo med vad jag har att berätta och håll tummarna för att jag lyckas med att få över bilderna!

Onsdag 16/1

Flygresan gick förvånansvärt bra. Långt var det, men sträckorna stämde bra ned sömnbehovet, så när vi kom till Sydney tidigt i onsdags morse var man lagom utsövd och nyvaken. Sedan bar det förstås tre timmars flygtid kvar, men det gick också bra.

Vi landade i Christchurch klockan halv två på eftermiddagen och möttes av Steele, vår reseledare och busschaufför, och Rachel, hans medarbetare. När vi packat in oss och all packning i bussen åkte vi mot Kaikoura, en liten stad på östkusten på södra ön.

Den här resan fungerar inte riktigt på samma sätt som de andra Rosa Bussresorna jag har åkt. Steele och Rachel jobbar på ett reseföretag som heter Flying Kiwi. Rosa Bussarna samarbetar med dem. De bussar runt grupper i Nya Zeeland i sina bussar – som inte är rosa - och man bor i tält på campingplatser och ibland på vandrarhem eller enkla hotell. När vi kom fram till Kaikoura började vi med andra ord med att sätta upp tälten och bädda madrasserna med våra sovsäckar. Sedan åkte vi tillsammans in till stan och åt och efter blev det en välbehövd tidig kväll.

Torsdag

I torsdags morse steg fyra av oss upp tidigt och åkte iväg på valsafari. Vi hoppades på att få se kaskeloter – och det fick vi! Det var helt fantastiskt! Två stycken 20 meters snyggingar såg vi på riktigt nära håll. De låg på ytan och fyllde kroppen med syre och sprutade ut vatten innan de vinkade till oss med den väldiga stjärtfenan och dök ner i djupet igen.

På vägen tillbaka såg vi först ett tiotal delfiner och sedan ett jättestim på hundratals (!) som simmade framför och vid sidan av båten, hoppade och snurrade runt i luften. Underbart.

Sedan började det regna, men eftersom vi ändå skulle gå och äta lunch gjorde det inte så mycket. Elisabeth (en tjej från Trolhättan) och jag blev sittande vid brasan på en mysig restaurang tills bussen skulle gå tillbaka från stan till campingen. På vägen åkte vi längst ut på Kaikourahalvön och njöt av naturen, av de historiska vingslagen från maorierna som bodde där för tusentals år sedan och av de spridda sälarna som lämnat flocken bland sälkolonierna längs halvöns kust, och låg där vid parkeringen.

                                                              

Eftersom vädret var ostadigt resten av dagen tog de flesta av oss det lugnt och satt i köket på campingen, surrade, drack lite vin och chillade.

Fredag

Den första natten hade varit kall och den andra blev ännu kallare. När jag steg upp klockan fyra (ska strax berätta varför) var det tre grader varmt. Det är ju högsommar här, men nu har det varit några ovanligt kalla dagar. Det gör inget på dagen, men på natten är det kyligt när man har en sommarsovsäck som jag. Nåväl, det blir nog snart varmare.

Några av oss steg upp snortidigt som sagt. Vi skulle nämligen simma med delfiner i gryningen! Det är alltså vilda delfiner i sin naturliga miljö, ute på öppna havet. Delfinerna blir intresserade om man roar dem genom att snorkla omkring, närma sig dem och göra roliga ljud. Det hade varit underbart att få uppleva, och det blev det också för dem som gjorde det, men nu blev det inte så för mig, eftersom jag fick en allergisk reaktion av rengöringsmedlet som de använder till att tvätta snorklarna med, och mådde riktigt dåligt. Rengöringsmedlet stank illa och jag blev illamående redan när jag provade det och tränade på att andas i det. Så när de andra var i vattnet låg jag på utedäck och mådde pyton, huttrade och sov större delen av tiden.

Vid tiotiden när det ”äventyret” var färdigt kom resten av gruppen med bussen och vi åkte vidare mot en annan liten stad, Hanmer Springs. Vägen var fantastiskt vacker där den slingrade sig genom gröna, kulliga dalgångar där miljoner får och många kor betade och med höga, snöklädda fjäll i bakgrunden. Vi har också sett hjordar med någon slags hjort som de har som boskap. Jag har frågat Steele och Rachel vad det är för hjort men de sa att det var en slags älg, vilket jag betvivlar. Får kolla det där. Alpackor ser man också ganska mycket av i hagarna längs vägarna.

Hanmer Springs är känt för sina varma källor. Man har byggt ett utebad med flera olika pooler där vattnet från källorna leds in. Vattnet är mellan 32 och 40 grader i de olika källorna och i några är det extra mycket mineraler och så finns det några med svavel. Några av poolerna har är bubbelbad eller har massagestrålar. Vi var där ett par timmar på eftermiddagen och det var bara såå skönt. Underbart avslappnande och härligt.

Till lunch hade Eija (från Visby), Elisabeth och jag käkat en jätteportion fish and chips, så vi var fortfarande mätta, men köpte lite ost och annat smått och gott som vi åt utanför tälten på kvällen. En del hade gått ut och ätit men vi var en åtta-nio stycken som var kvar. Sedan spelade vi plump tills vi somnade.

Lördag

Nästa morgon, som var i lördags, steg vi upp tidigt och tog en rask promenad i skogen intill. Det är vackert, grönt och frodigt i skogarna här. Klockan tio, efter att vi hade ätit frukost, åkte vi vidare till nästa ställe, en liten naturcamping med barackliknande övernattningsmöjlighet, vid Rangitatafloden.

På vägen stannade vi vid en vin- och olivoljegård som heter Terrace Edge. Där fick vi vara med om en intressant guidning om hur odlingarna sköts, och sedan en provsmakning på gårdens fyra vita och två röda viner, samt deras olivolja. Vingården ligger i en vacker dalgång som heter Waipara.

Vi åt också lunch på vägen innan vi körde till campingen, där de som ville kunde hyra rum i stället för att bo i tält. Eftersom det blåste ordentligt var det flera som gjorde det, men inte jag, och innan det var dags att sova hade det slutat blåsa.

Vi skulle ha barbque på kvällen och jag var i matlaget, så när Elisabeth och jag hade fått upp tältet vad det bara att börja göra sallad med mera till alla. Vi är fem stycken i matlagen så det går snabbt att bli klar med maten. På den här resan är det bara middagen man hjälper till med, inte frukost och lunch som på de andra Rosa Bussresorna jag har gjort. Maten var jättegod, och sedan umgicks vi tills det var dags att sova.

Söndag

På söndag morgon hade drygt halva gänget anmält sig till forsränning, så de åkte iväg tidigt och vi andra tog det lugnt. Jag duschade, åt frukost, och tog en promenad längs floden. Det var en fin morgon med en massa fårfotande. När de andra hade kommit tillbaka åt vi lunch och sedan åkte vi mot nästa stopp. Vägen gick även denna gång genom böljande kullar, höga fjäll och dessutom vackra, turkosa sjöar, omgivna av snöklädda toppar. Det är ingen idé att ta till några överord om hur vackert det är – för orden räcker ändå inte till, så vackert är det.

Vi stannade vid sjön Tekapo där det turkosa vattnet ligger som förgrund till de höga snöklädda fjälltopparna, omgivna av en frodig grönska. Vid stranden ligger ett litet kapell som lär vara Nya Zeelands mest fotade. I stället för altartavla finns ett fönster rakt mot den fantastiska utsikten.

När vi hade kört en bit till såg vi plötsligt ett riktigt högt fjällmassiv; Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg, på andra sidan den lika turkosa sjön Pukaki. En stund senare stannade vi vid en underbar plats vid sjön, där vi vildcampade. Jag satt i kvällssolen och skrev det här, med en utsikt framför mig som var fullständigt andetagande.

Måndag

Tänk att det bara gått en vecka sedan vi åkte. Tiden liksom sväller när man hela tiden är aktiv och har en massa nya intryck och upplevelser, och det man gjorde igår känns som om det vore flera dagar sedan, och det man gjorde för några dagar sedan känns som längesen.

Nåväl, på måndag morgon åkte vi vidare från den underbara bushcampingen. Körde runt sjön och kom fram till Mt Cook nationalpark där lederna in i fjällmassivet börjar. Jag gick en ganska kort men fantastisk vacker vandring. Tog god tid på mig, fotograferade och bara njöt av att vara i denna vackra värld.

På eftermiddagen fortsatte vi till Queenstown, en stad som ligger vid ett av områdena där Sagan om ringentriologin spelades in. Det är en trevlig ”stor” stad, med Nya Zeeländska mått mätt, med cirka 11000 invånare. Nästan hela södra ön är landsbygd med små landsorter utspridda här och var. Vi tar paus i sådana städer när vi kör, och de är verkligen och

bokstavligen landsorter, med nödvändig service, men där de flesta bor på landsbygden runt omkring. Men Queenstown är som sagt lite större och på kvällen gick vi för första gången på den här resan runt i stadsmiljö. Staden är levande med mycket folkliv alla kvällar i veckan.

Tisdag

Queenstown ligger också i 1860-talets guldrushområde och här finns en lång och intressant gruvhistoria. Några av oss åkte på en guidad ”Sagan om ringen- och gruvhistoriesafari”. Den var riktigt intressant och vi kom till flera mycket vackra och fascinerande platser. Vi åkte i en fyrhjulsdriven sjusitsig bil, på vägar där andra fordon inte skulle ha tagit sig fram; i älven och på gamla gruvtransportstigar. Men kände dessutom igen en del vyer från filmerna. Det var riktigt trevligt!

                                                                 

En dag kvar

Det är söndag morgon, den 13 januari. Om exakt ett dygn står jag och väntar på flygbussen. Resväskan väger 17 kg och ryggsäcken cirka fem. Jag har på mig alla varma kläder jag har med mig, ändå är det inget som riktigt passar denna kyliga, norrländska dag. Men vad gör det!? Så snart jag satt mig i bussen blir det inte kallt igen förrän den 30 mars när jag kommer tillbaka efter fyra veckor på Nya Zeeland och sex veckor i Australien.

Jag kommer att skriva dagbok. Det är mest för min egen skull, för att jag sedan ska kunna minnas och kolla var jag gjorde olika saker, vad olika platser hette och så vidare. När tillfälle ges, lägger jag ut dagboken här i bloggen. Det innebär att ibland kan det gå flera dagar mellan uppdateringarna.

Jag blir såklart jätteglad om någon läser och ännu gladare blir jag om jag får kommentarer och hälsningar från just dig som läser nu. Så skriv gärna!

Så här ser Rosa Bussarnas grova kartor över hur vi ska åka ut:

 

Vi börjar alltså på södra ön på Nya Zeeland och fortsätter med norra. Sedan åker vi till Sydney i Australien och norrut därifrån. Färdplanen ser helt fantastisk ut med en massa vacker natur, intressant kultur, spännande äventyr, galna nöjen och trevliga städer. Innan jag åker tillbaka ska jag dessutom åka till Perth på västkusten och hälsa på en gammal skolkamrat med familj som bor där.

Men. Det hela börjar förstås med en lång transport. Jag går härifrån kvart över åtta i morgon, checkar in på planet till Arlanda en timma senare och blir mött en och en halv timma efter det vid bagagebandet i inrikeshallen, av Hasse och Karin, två av reskamraterna som också var med på de båda Rosa Bussresorna jag har gjort tidigare. Då är klockan alltså kvart i 11. I Sky City lär vi träffa på fler som ska med och efter att ha ätit något går vi till den gemensamma samlingen där de flesta är med. Klockan tre går planet till London. Där lär vi hinna med någon öl innan avgången mot Sydney klockan 21.30.

När vi landar i Sydney är klockan 6.45 den 16 januari, men här hemma är det fortfarande bara kvällen innan då. Sydney ligger ju 9 timmar före Sverige. Om jag har räknat rätt tar flygresan 23.45 minuter. Det blir en prövning. Fast jag tror vi ska mellanlanda nånstans i Asien, så man kanske får gå ut och röra på sig en stund.

Nå, i vilket fall så är vi ju inte framme ännu då. Vi ska direkt vidare till Christchurch. När vi landar där klockan halv två har jag rest i 43 timmar och 45 minuter!

Fast då är vi egentligen inte heller framme ännu, för när vi blir hämtade på flygplatsen så kör vi direkt till staden Kaikoura. Där kan man åka på valsafari och se kaskeloter, simma med delfiner, paddla kajak, fiska och vandra längs kusten.

Efter ett par dagar åker vi vidare till Hanmer Springs där det finns varma källor och sedan till Rangitata Gorge. Här kan man vandra, forsränna eller köra fyrhjuling till Sagan om ringen-landskapet.

Resan fortsätter sedan till nationalparken Mount Cook och Nya Zeelands högsta berg… Ja, så blir de första dagarna. Resten berättar jag om allt eftersom. Hoppas du vill följa mig på min resa här i bloggen!