Från södra till norra

Lördag 2/2 komplement

Jag var ”lite” trött på kvällen när jag skrev om kajakturen och nu ser jag ju att jag glömde att beskriva hur vackert det klara, turkosa vattnet var. Fast det kanske är självklart?

Vi är nu längst i norr av den södra ön, och här är landskapet ganska annorlunda mot det vi sett tidigare, med stora låga öppna ytor längs havet, där tidvattnet går ut och in. Här finns också en och annan stad som är mer ”modern” än övriga städer på ön.

Efter kajakturen kände jag mig rätt sliten, mest beroende på all sol, så kvällen blev tidig och jag kände mig inte särskilt uppåt. Men på morgonen när jag hade sovit, var allt som vanligt igen.

Söndag

Vi åkte från campingen – som jag förresten glömt berätta om; den heter Old MacDonalds Farm, och förvisso låg den mitt i ett jordbrukslandskap, men det enda som kändes bondgårdigt var hönorna som gick omkring runt tälten.

Nå, vi åkte alltså därifrån på morgonen, och styrde västerut på nordkusten, först till Richmond där Steely bor, för att han skulle få hälsa på sin hund. Nästa stopp var i Nelson där vi kollade lite i butiker och åt lunch.

Sedan stannade vi vid Pelorus river där vi badade och hoppade från klippor. Vattnet var klart och skönt. Slutligen besökte vi en vingård, Forrest vineyard, där vi provade goda viner.

Dagen slutade i Picton där färjan till norra ön går ifrån. Eija, Elisabeth och jag badade badtunna på vandrarhemmet där vi bor och åt en enkel middag här. De flesta åt inne i stan.

I morgon bitti, måndag alltså, ska vi lämna vandrarhemmet och hinner sedan med ett par timmar i stan, innan vi lämnar södra ön efter 19 fantastiska dagar, för att tillbringa sista veckan i Nya Zeeland på norra ön.

Måndag

Picton visade sig vara en liten trevlig stad med förvånansvärt stort serviceutbud på liten yta. Det beror väl på att det är den hamnstad där alla båtar till och från norra ön går, så mycket folk passerar genom staden. Nu regnade det just när vi var där, men några tappra hantverkare hade ställt upp sina stånd på marknadsområdet och när vi hade tittat på deras utbud, hade vi det gott på ett kafé tills färjan gick.

På den delen av norra ön är det en mycket vacker skärgård, där de höga öarna ligger tätt. Leden ut från norra ön går genom dessa, och även om det var regn och dis, såg vi skönheten. Sedan åt vi lunch på båten och så småningom var vi framme i ett ännu regnigare Wellington. Efter att ha sett regnvattnet forsa fram på gatorna, har jag förstått varför staden heter så. Eller möjligen varför gummistövlar heter så på engelska... Helt uppenbart väntar de sig regn här, för nästan alla trottoarer har tak. Smart.

Elisabeth och jag tog en taxi till Cuba street, stadens bargata, tillsammans med Ulf, Carina, Klas och Monica (två trevliga par som bor i Åsa) och gick till en restaurang som vi hade läst om. Sex andra reskamrater var redan där, så det blev en riktigt trevlig kväll och maten var jättegod. När vi hade ätit klart hade det slutat regna, så vi gick tillbaka de ca 2 kilometerna till vandrarhemmet där vi bor. Wellington verkar vara en intressant stad. Vi får se i morgon!

Tisdag

I Wellington finns ett nationalmuseum med en massa intressant information om Nya Zeelands historia och kultur. De flesta ville gå dit, men jag var mer sugen på något konstmuseum med samtida konst. Som tur var, var Janna också sugen på det, så hon och jag tog bussen till Lower Hutt som är en förstad till Wellington, där Dowser museum ligger. Det var ett intressant museum med olika utställningar av Nya Zeeländska och konstnärer och även en del från andra delar av Oceanien, samt en del maorikonst och historia. De har även en del designutställningar och just nu var det en sådan med leksaker. Det var både intressant och kul att se.

Sedan åkte vi tillbaka till city, åt en god lunch och gick på Wellington City Gallery, som vi trodde var ett mindre galleri, men som också det var ett museum men flera intressanta utställningar av samtida konstnärer.

Sedan gick vi runt lite i centrum och då förstod jag att en dag i Wellington var alldeles för lite. Dittills hade jag haft känslan att det var en ganska tråkig stad med bara stökiga flerfiliga gator och höghus, men nu fick jag se spännande arkitektur och blev riktigt nyfiken på att utforska staden mer.

Jaja, det är säkert bra att vilja se mer av ett ställe också... tror ju dock knappast att jag kommer tillbaka, hur vackert landet än är. Vi skulle i alla fall åka vidare redan samma eftermiddag.

Kvällen tillbringade vi på en lodge in the middle of nowhere. Får väl erkänna att jag inte tycker att den planeringen var särskilt smart. Särskilt med tanke på att det är Nya Zeelands nationaldag i morgon, och det då händer en massa saker i Wellington, som hade varit roligt att få vara med om. Men sånt är livet, som en reskamrat sa tidigare i kväll, med en suck. Nåväl, vi har ätit gott och haft det trevligt.

Onsdag

Idag har vi åkt norrut genom ett vackert landskap som delvis skiljer sig från det på den södra ön. Jordbrukslandskapet är dominerande även här, med boskapen betande på kullarna. De små städerna ligger dock tätare, vägarna är större och man ser oftare bebyggelse. Båda övarna är ju vulkaniska, men i de mittersta delarna av den norra ön, finns de stora vulkanerna som ibland är aktiva och där en massa vulkanisk verksamhet pågår i marken. Varma källor, bubblande lera och sjöar med klara färger väntar de närmaste dagarna. Det ska bli spännande och intressant.