Äntligen ett livstecken från Australien

Äntligen blir det av att lägga ut det jag skrivit. Vi har haft hyfsade gratis uppkopplingar överallt, men jag har inte tagit mig tid att skriva i bloggen. Dessutom har det hänt ett par saker som gjort att det känts mindre angeläget. Men jag har i alla fall skrivit för varje dag och här kommer allt i ett enda långt inlägg. Det är tisdag kväll här nu när jag lägger in detta. Alltså tisdag 19/2. Idag har det varit en underbar dag, men det har jag inte skrivit om än. Det får bli nästa gång. Nu börjar berättelsen för en vecka sedan:

Tisdag 12/2

Flygresan till Sydney gick bra. Vi landade på utsatt tid på eftermiddagen och blev mötta på flygplatsen av Chris, vår nye chaufför och reseledare. Sedan åkte vi i den vita bussen till hotellet som ligger centralt i Sydney. Efter ett litet infomöte bjöd han med oss till en mysig kvarterspub där han bjöd oss alla på en öl eller vad man nu ville ha. Vi var rätt trötta efter att ha startat tidigt och tappat två timmar på grund av tidsskillnaden, så sedan blev det en tidig kväll.

Onsdag

Efter frukost gick jag ut för att se staden tillsammans med Hasse och Karin. Vi började med att åka ett varv med monorailen, alltså ett tåg som går på ett spår uppe i luften, ovanför gatorna. Den byggdes för att folk som jobbar i city lätt ska kunna ta sig till jobbet, men används numer nästan bara av turister. Nu går den på sista varvet, för den 30 juni kommer den att läggas ner. Det var med andra ord historiskt att åka med den.

Efter det gick vi till The Aquarium, där en stor del av Söderhavets djurliv finns i jättelika akvaruim. Bland annat kan man gå i glastunnlar med vatten runt omkring där det simmar hajar, rockor och en massa andra fiskar. Det är mycket bra gjort, med fina akvarier där fiskarna och de andra sjödjuren mår bra, och med intressant information om de olika arterna och om skydd och bevarande av dem.

När vi hade ätit lunch gick vi omkring lite i området kring Darling Harbour och i centrum innan vi gick tillbaka till hotellet där vi skulle träffas klockan fem och möta våra tolv nya reskamrater. Sedan bjöd Chris oss alla på en öl – igen! –  på samma pub som igår, och efter det var de flesta hungriga och gick iväg för att äta. Jag var fortfarande mätt efter lunchen och ville inte äta nåt, men hängde med ett par av de nya tjejerna, Sirka och Regina, på en promenad i hamnområdet. Sedan såg vi några av de andra som hade köpt en hämtpizza och satt sig vid vattnet, så vi jojnade dem. De som hade kommit idag var trötta efter resan och gick hem tidigt. Erik och jag gick tillbaka till puben och tog en drink till innan vi gick hem till hotellet.

Torsdag

Även denna dag tillbringade jag med Hasse och Karin. Vi åkte med lokalbåten till hamnen där operahuset ligger. Där gick vi omkring i flera timmar och tittade på operahuset, vandrade i botaniska trädgården, gick ut på Sydney Harbour bridge och promenerade omkring i The Rocks (Sydneys gamla stad) där vi också åt lunch på en av områdets gamla pubar. I träden såg vi kakaduor och parakiter. Sedan gick vi tillbaka genom stan.

I kväll var vi ett gäng med både nya och gamla reskamrater som gick till China Town och åt en god middag. Nu är det dags att sova och i morgon lämnar vi Sydney tidigt. När vi kommer tillbaka om fem veckor ska vi också vara här i några dagar.

Fredag

Det tog sin tid att komma ut ur Sydney, men sedan gick den första bussdagen genom ett ganska platt landskap stora odlingar och eukalyptusträd längs vägen. Vi passerade också några älvar som faktiskt var tillräckligt stora för att verkligen kallas älvar.

Första övernattningen var vid Emerald beach där vi fick bekanta oss med tälten. Tälten vi hade i Nya Zeeland var inte vidare bra, men jämfört med dessa var de förträffliga! Dessa tält är av militärtälttyp; höga med en käpp i mitten som håller tältet uppe. Tyget är en tjock, tung väv som ska hålla regnet ute. De har nyss blivit omimpregnerade, så de håller väl någorlunda, men det regnar in ändå, för att konstruktionen är så osmart. Det lär bli några blöta nätter...

En sak som skiljer den här resan från andra Rosa Bussresor, inklusive Nya Zeeland, är att det inte finns någon matansvarig personal, utan matlagen ska både handla och laga maten på egen hand. Det finns i och för sig färdiga menyer, inköpslistor och recept, men om vi vill kan vi ändra i dem eller laga något helt annat.

Första mataget bestod av dem som har någon livsmedelallergi eller är vegetarian. Vi blev sex stycken, så när vi stannade för att handla var det vi sex som gjorde det. Vi fick beröm efteråt för att vi var så snabba (Chris sa att det var något av ett rekord) och sedan även för att maten var god och för att vi städade undan efter frukost så snabbt nästa morgon. Vi fick även i uppdrag att skriva en lista med vad de andra ska tänka på när de handlar och lagar mat så att det alltid finns något som alla kan äta.

OJ – nu höll jag ju på att glömma att skriva det viktigaste! När vi kom fram till campingen vid Esmerald beach var det ett gäng kängurur där! De hoppade omkring och åt av gräset. Det var några ungar också som bara var sååå söta. Vi såg en kockaburra också som satt i ett träd alldeles intill. Det har börjat bra!

Lördag

Vi kör vidare idag. Jag sitter i bussen och skriver. Regnet öser  just nu ner uanför fönstret – men slutade nu igen innan jag ens hunnit skriva meningen klart. Det är rätt molnigt och lär bli mer regn dock. Eftersom vi snart ska stanna vid Byron bay, hade lite sol inte varit helt fel. Håll tummarna!

Nu sitter jag i bussen igen, efter stoppet i Byron. Det var ömsom sol, eller i alla fall uppehåll, omsom regn. Vattnet var härligt, minst 25 grader, och vågorna roliga. Efter badet åt vi lunch och chillade lite.

Sedan fortsatte vi mot Gold Coast där vi skulle campa. När vi kom fram regnade det inte, så vi kunde sätta upp tälten och hann bada vid stranden alldeles intill campingen, men sedan när vi hade tänkt åka in till Surfers Paradise för att äta, ta en drink och kanske dansa, hade det börjat igen och snart kom det en redig störtskur. Vi bestämde oss för att äta i närheten i stället, vilket nog var lika bra eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon.

Söndag

När vi la oss på lördag kväll var det uppehåll, men under natten regnade det och tälten blev allt blötare. De klarar inte ett vanligt regnväder och efter störtskuren som kom vid tvåtiden låg jag och flera andra bokstavligen i en vattenpöl. Det var inte kallt som tur var, och vi har förvisso betalat för tältstandard, men humöret var verkligen inte på topp när vi steg upp. Från halv fem var jag i toalettrummet och försökte torka kläderna som jag haft i tältet och skulla ha på mig, plus kudden, i handlufttorken. Soväcken, sidenlakandet och örngotten hängde jag på de krokar som fanns.

En efter en vaknade de övriga, den ena mer arg än den andra. Vi pratade med Chris och efter en del tjafs blev det till slut bestämt att vi ska sova inomhus tills vi har kunnat torka tälten och sedan alla nätter när det regnar. Det ser ut som om det ska fortsätta några dagar...

Nog om det. Söndagens aktivitet var att åka till Australia Zoo, det som Steve Irwing, the crocodile hunter, skapade. Han blev ju världskänd för hur han tämjde och matade krokodiler, men dog tragiskt när han var ute och badade en dag och en stingrockas fena råkade sticka honom i hjärtat. Det var 2006 och många minns det säkert.

På djurparken finns inte bara krokodliler utan även många andra australiska djur. Kängururna var så tama så de kom fram och tiggde mat och åt orädda ur handen. De hade flera olika shower, den mest kända är väl när de matar krokodiler. De gjorde även en fin och för mig oväntad fågeluppvisning, där olika slags fåglar gjorde konster och flög omkring till musik. Facsinerande. Nåt sånt har jag aldrig sett förut. Det var också en djurskötare som simmade med en lång pytonorm. Det var läckert! Det hade jag också velat göra.

Ja, och så fick man klappa koalor, se några ödlor, flera ormar varav en del förstås är mycket giftiga, en massa vackra och ”konstiga” fåglar och diverse roliga smådjur. Att vara på en djurpark är ju alltid roligt och oftast det enda sättet att få se många av djuren, men samtidigt ger det mig helt klart dubbla känslor. När djuren är så präglade på mänskliga besökare så deras naturliga överlevnadsinstinkter är borta, blir jag beklämd och betänksam.

Men en fin dag var det i alla fall. Visste du förresten att koalor sover nästan 20 timmar per dygn för att eukalyptusbladen som de äter hela tiden när de är vakna är så hårdsmälta.

Måndag

På kvällen igår fick vi flytta in i en jättefin nybyggd stuga på campingen och innan morgonen var allt torrt igen. Sedan väntade ännu en bussdag då vi bland annat stannade till i Brisbane en stund. Regnet öste ner under större delen av vägen, men det gör ju inte så mycket när man sitter i bussen.

Det blir intressant att se vad jag tycker om resten av Australien. Det är roligt att vara här, men jag måste säga att av det jag har sett och varit med om hittills inte lever upp till alla fantastiska (över)ord man hört om detta land. Det är inte speciellt vackert eller märkvärdigt, men självklart finns det mycket spännande och roligt att vara med om här. Och kanske ändrar jag uppfattning under resans gång.