Perth

Nu kära vänner närmar resan sig verkligen sitt slut. För fjärde gången sitter jag på Sydney airport. Den lååååånga resan tillbaks har börjat. Det hade varit smartare att åka direkt från Perth till Singapore, men på grund av att jag hade en t.o.r.-biljett London-Sydney, blev den här omvägen MYCKET billigare. Nåväl, vad gör väl "några" timmars längre resa? När jag kommer till Skellefteå på lördag kväll har jag ju varit borta i 10 veckor och fem dagar.

Sista veckan blev förhållandevis stillsam, jämfört med resten av resan, men inte desto mindre trevlig. Jag är verkligen nöjd och glad att jag valde att lägga till den. Som vanligt har jag skrivit varje dag, och nu kommer hela veckans dagbok.

Lördag 23/3

Ja då är man i Perth då. Staden som jag av någon anledning har velat åka till i så många år. Vet egentligen inte varför. Men nu är jag som sagt här. Flygresan från Sydney tog knappt fem timmar. Tidsskillnaden är tre timmar nu när Sydney har sommartid, så när jag kom fram vid halv åtta-tiden trodde min kropp att klockan var halv elva. Jag hade ju börjat dagen tidigt, men som tur var hade jag sovit en del på planet, så jag orkade sitta uppe och prata med Ingela och Sven. Yngste sonen Daniel, som är elva, var också hemma, men de övriga var borta, det var ju lördagkväll.

De två yngre döttrarna, Julia och Evelina, som är 20 och 21, kom hem så småningom. De hade varit på en kompis 21-årsfest. Albin, som är 25 kom hem sent så honom träffade jag inte och Amanda, 26, kom inte hem alls.

Här är det inte ovanligt att man bor hemma länge, även efter att man har pluggat klart och börjat jobba, för det är väldigt dyrt att ha en egen bostad och det är mycket vanligare att man köper en, än att man hyr. Amanda och Albin som jobbar sedan något år, ska bo kvar tills de har sparat så mycket pengar att de kan köpa ett hus utan att behöva låna alltför mycket.

Familjen bor i ett villasamhälle som heter Willeton och ligger cirka en mil söder om Perth. Både Sven och Ingela jobbar ganska nära. Ingela här i området och Sven i en del av Perth som är åt det här hållet, så de har inga långa pendlingsavstånd. Det går i och för sig ganska snabbt att ta sig in till city. Det är cirka tio minuters promenad till närmaste busshållplats. Sedan tar bussen ungefär lika länge och sedan åker man pendeltåg i cirka tjugo minuter (eller snabbare, en del tåg stannar inte vid alla stationer utan går direkt in).

De har bott här i fjorton år och det är väldigt intressant att prata om Australien med svenska invandrare som bott här så länge, har jobb, har fött barn här, har och har haft barn i skola och på universitet, och så vidare. Ungdomarna som minns en hel del om hur det var att bo och gå i skola i Sverige, men gått större delen av sin skolgång här, har också mycket intressant att säga. Det ger så klart nya aspekter till mina intryck av landet.

Söndag

På söndagmorgon åkte vi in till stan för de går i en kyrka som ligger där. Jag följde inte med till kyrkan utan tog i stället en morgonpromenad i ett stillsamt city. Tro dock inte att det inte var folk uppe. Det var faktiskt riktigt mycket folk ute på söndagsmorgonen. En del åt frukost på de morgonöppna serveringarna, andra strosade omkring eller satt och läste eller bara njöt av det behagliga vädret.

Perth har en riktigt trevlig citykärna med flera gågator och torg, fina fontäner och skulpturer, vackra små parker och många caféer. Klockan elva öppnade butikerna och tro det eller ej, men jag hittade en ny handväska på en gång! Jag har väl inte berättat det, men den gamla var pensionsfärdig sedan länge och det var tveksamt om den skulle hålla ända till Sverige. Något annat jag inte berättat är att detta faktiskt var den tredje väskan jag köpte på den här resan! Hehe, så det kan gå.

Klockan 12 gick jag tillbaka till kyrkan där de var klara. Vi gick och åt lunch på en asiatisk restaurang och sedan var Ingela tvungen att åka till jobbet. Sven, Evelina, Daniel och jag åkte för att titta på en annorlunda och kul utställning som de har här varje år. Den heter ”Sculptures at the beach” och är precis som det låter; en massa skulpturer gjorda av konstnärer från många olika länder som står uppställda på och vid stranden. Det var riktigt roligt att gå runt och titta på alla de fantastiska skapelserna i det blåsiga men fina vädret. Vi var nu inte ensamma som hade tänkt göra just det den här dagen. Det var fullt med folk, både utställningsbesökare och sol- och baddyrkare. Vattnet här är alltid badbart men sällan jättevarmt, säger de. Det skiljer bara några grader mellan sommar och vinter. Kan vara 22-24 på sommaren och 20-22 på vintern.

Stränder är för övrigt något som utmärker Western Australia. Så gott som hela kusten, mil efter mil efter mil, består av fina stränder med mjuk, ljus sand.

När vi hade sett utställningen åkte vi till Fremantle, den lilla staden som är Perths hamn, och där bland annat det gamla fängelset en gång fanns. Där besökte vi en marknad, och sådant är ju alltid lika roligt. Fremantle är en mysig stad, jag ska nog åka dit och titta mer en annan dag.

Sedan började det närma sig kväll. Vi åkte hem, åt kvällsmat och hade det trevligt. Jag såg till och med lite TV! (Vilket ju inte händer ofta.)

Måndag

Ingela skulle börja jobba klockan tre idag också, så på förmiddagen åkte hon och jag till Kings Park. Det är ett stort grönområde mitt i staden. Det är delvis ordnat som en park, men en stor del av det är bush som har lämnats orörd. Stadens botaniska trädgård är också inrymd i parkområdet och en rolig och annorlunda lekpark. Vi promenarade omkring hela förmiddagen i de olika områdena av Kings Park. Från parken har man fin utsikt över staden och på flera ställen finns informationstavlor om områdets intressanta flora och fauna, och även om dess historia. Perth ligger precis där två stora älvar möts, och det var också en naturlig mötesplats för aboriginerna långt innan staden fanns.

Vi åkte hem och åt lite innan Ingela skulle på jobbet. Jag åkte sedan in till stan igen och promenerade runt lite, bland annat nere vid vattnet och den lilla hamnen, tittade på ”Bell Tower”, shoppade lite, satt på café och åt en pizza innan jag åkte tillbaka på kvällen.

Tisdag

Det började regna på kvällen och fortsatte till tisdag morgon, så jag började med att ta det lite lugnt, men sedan åkte jag in till stan och gjorde mig en museumdag. Först gick jag till ”Centrum of contemporary art” där det fanns två små men intressanta utställningar. Den ena var gjord av konstnären Michele Theunissen och heter ”You are the robber come and shake hand”. Hon kommer från Sydafrika och utställningen handlar om hur landet togs från människorna som bodde där. Aktuell fråga i många länder... Utställningen var egentligen inte särskilt märkvärdig, men temat är viktigt, och intervjun med henne som de visade i ett rum, var väldigt intressant.

Sedan gick jag till det stora moderna biblioteket i Perth. Där visade det sig att de hade ställt ut alla bilder som blivit nominerade till årets pressfoto 2012 i olika kategorier. Det var jätteintressant. Jag är ju intresserad av foto i allmänhet och pressfoto i synnerhet bara för att de är just pressfoton, men man lär sig också mycket om bygden genom dem.

Till sist gick jag till Western Australia Museum. Utställningen om aboriginernas historia och hur de har behandlats var väldigt bra. Utställningen om västra Australiens utveckling sedan europeerna började komma var också intressant. Likaså den med fossiler. Det har ju hittats mycket sådana i Australien, dels på grund av att kontinenten är en av de allra äldsta på jorden, dels på att sådan forkning är stor här.

Onsdag

Ingela var ledig men var upptagen med något annat på förmiddagen, så jag tog pendeltåget till Mandurah, en stad som ligger ungefär sex mil längre söderut vid kusten. Mandurah är Australiens Venedig, med kanaler i stan och husen byggda alldeles intill vattnet. En del områden lyxiga villaområden med stora hus och egen brygga med inte så små båtar. I andra områden är det lägenhetshus, också de med brygga.

Bortsett från dessa områden så ligger staden byggd runt en havsvik, och det är riktigt fint där med stora grönområden och en mysig lite gågata. Jag promenerade omkring länge och sög in atmosfären.

Eftersom Ingela var hemma åkte jag tillbaka ganska tidigt på eftermiddagen och tillbringade resten av dagen med henne.

Torsdag

Ingela är alltid ledig på torsdagsförmiddagar och då brukar hon promenera längs stranden tillsammans med en eller flera kompisar. Vi åkte dit och träffade Leone. Tillsammans gick vi fram och tillbaka längs hela stranden. Det blev cirka sju km i lös sand. Härligt var det med vattnet som slog in över fötterna ibland och saltstänket i luften. Efter promenaden åkte vi och fikade på ett café längs älven. Det simmade förbi tre delfiner alldeles utanför medan vi satt där.

Ingela skulle sedan till Ikea för att handla en massa gott till påsk. Visste du att Ikea är Sveriges största exportör av livsmedel? Jag följde med och blev mäkta förvånad över den stora matavdelningen. Det är tydligen så på Ikeavaruhusen utomlands.

Eftersom hon jobbade kväll igen, tog jag bussen till Fremantle. Jag hade ju tänkt åka tillbaka dit. Gick runt vid vattnet och på gågatorna ganska länge. Jättefint var det. Där fanns det också en skulpturutställning, både inne i ett gammalt hus och ute på och vid stranden.

Jag var också in i ett par gallerier i centrum, ett med aboriginkonst och ett fotogalleri med fantastiska bilder från vackra naturområden i Western Australia.

Åt en pita souvlaki innan jag åkte tillbaka. Väl där var det duscha och packa som gällde, och sedan, när Ingela hade kommit hem, satt vi ganska länge och surrade. Det var ju sista kvällen.

Veckan i Perth blev en bra och lugn avrundning på en i övrigt intensiv resa. Det känns faktiskt som om jag börjat få lite vardag redan innan jag är hemma!

Fredag

Steg upp 10 över 4 och fick skjuts till flygplatsen tjugo minuter senare. Sitter nu på planet till Sydney. Tanken är att jag ska kliva av bussen i Skellefteå klockan halv nio på lördag kväll. Eftersom det är sju timmars tidskillnad från Perth, har jag rest i 47 timmar då.