Miljoner får, hundratals delfiner, kaskelotter, Mt Cook, Sagan om ringen och mycket annat

Här kommer det äntligen ett första inlägg från resan. Internetmöjligheterna har hittills varit förvånansvärt begränsade och dessutom dyra. Och så har jag prioriterat en hel del annat också. Men jag har skrivit varje dag och här kommer nu en hel veckas dagbok, i ett och samma inlägg. Det är ganska långt förstås, och jag kan tyvärr inte lägga in några bilder eftersom jag har glömt kamerasladden hemma, och inte har kunnat föra över några bilder till datorn. Tror dock att jag kommer att kunna få hjälp med detta av en reskamrat som har det mesta. (Bland annat har han gps med höjdmätare på kameran! Till och med en utpräglad ickeprylnörd som jag blir lite sugen på en sån när jag hör honom tala om hur högt vi är!)

Nåväl, håll till godo med vad jag har att berätta och håll tummarna för att jag lyckas med att få över bilderna!

Onsdag 16/1

Flygresan gick förvånansvärt bra. Långt var det, men sträckorna stämde bra ned sömnbehovet, så när vi kom till Sydney tidigt i onsdags morse var man lagom utsövd och nyvaken. Sedan bar det förstås tre timmars flygtid kvar, men det gick också bra.

Vi landade i Christchurch klockan halv två på eftermiddagen och möttes av Steele, vår reseledare och busschaufför, och Rachel, hans medarbetare. När vi packat in oss och all packning i bussen åkte vi mot Kaikoura, en liten stad på östkusten på södra ön.

Den här resan fungerar inte riktigt på samma sätt som de andra Rosa Bussresorna jag har åkt. Steele och Rachel jobbar på ett reseföretag som heter Flying Kiwi. Rosa Bussarna samarbetar med dem. De bussar runt grupper i Nya Zeeland i sina bussar – som inte är rosa - och man bor i tält på campingplatser och ibland på vandrarhem eller enkla hotell. När vi kom fram till Kaikoura började vi med andra ord med att sätta upp tälten och bädda madrasserna med våra sovsäckar. Sedan åkte vi tillsammans in till stan och åt och efter blev det en välbehövd tidig kväll.

Torsdag

I torsdags morse steg fyra av oss upp tidigt och åkte iväg på valsafari. Vi hoppades på att få se kaskeloter – och det fick vi! Det var helt fantastiskt! Två stycken 20 meters snyggingar såg vi på riktigt nära håll. De låg på ytan och fyllde kroppen med syre och sprutade ut vatten innan de vinkade till oss med den väldiga stjärtfenan och dök ner i djupet igen.

På vägen tillbaka såg vi först ett tiotal delfiner och sedan ett jättestim på hundratals (!) som simmade framför och vid sidan av båten, hoppade och snurrade runt i luften. Underbart.

Sedan började det regna, men eftersom vi ändå skulle gå och äta lunch gjorde det inte så mycket. Elisabeth (en tjej från Trolhättan) och jag blev sittande vid brasan på en mysig restaurang tills bussen skulle gå tillbaka från stan till campingen. På vägen åkte vi längst ut på Kaikourahalvön och njöt av naturen, av de historiska vingslagen från maorierna som bodde där för tusentals år sedan och av de spridda sälarna som lämnat flocken bland sälkolonierna längs halvöns kust, och låg där vid parkeringen.

                                                              

Eftersom vädret var ostadigt resten av dagen tog de flesta av oss det lugnt och satt i köket på campingen, surrade, drack lite vin och chillade.

Fredag

Den första natten hade varit kall och den andra blev ännu kallare. När jag steg upp klockan fyra (ska strax berätta varför) var det tre grader varmt. Det är ju högsommar här, men nu har det varit några ovanligt kalla dagar. Det gör inget på dagen, men på natten är det kyligt när man har en sommarsovsäck som jag. Nåväl, det blir nog snart varmare.

Några av oss steg upp snortidigt som sagt. Vi skulle nämligen simma med delfiner i gryningen! Det är alltså vilda delfiner i sin naturliga miljö, ute på öppna havet. Delfinerna blir intresserade om man roar dem genom att snorkla omkring, närma sig dem och göra roliga ljud. Det hade varit underbart att få uppleva, och det blev det också för dem som gjorde det, men nu blev det inte så för mig, eftersom jag fick en allergisk reaktion av rengöringsmedlet som de använder till att tvätta snorklarna med, och mådde riktigt dåligt. Rengöringsmedlet stank illa och jag blev illamående redan när jag provade det och tränade på att andas i det. Så när de andra var i vattnet låg jag på utedäck och mådde pyton, huttrade och sov större delen av tiden.

Vid tiotiden när det ”äventyret” var färdigt kom resten av gruppen med bussen och vi åkte vidare mot en annan liten stad, Hanmer Springs. Vägen var fantastiskt vacker där den slingrade sig genom gröna, kulliga dalgångar där miljoner får och många kor betade och med höga, snöklädda fjäll i bakgrunden. Vi har också sett hjordar med någon slags hjort som de har som boskap. Jag har frågat Steele och Rachel vad det är för hjort men de sa att det var en slags älg, vilket jag betvivlar. Får kolla det där. Alpackor ser man också ganska mycket av i hagarna längs vägarna.

Hanmer Springs är känt för sina varma källor. Man har byggt ett utebad med flera olika pooler där vattnet från källorna leds in. Vattnet är mellan 32 och 40 grader i de olika källorna och i några är det extra mycket mineraler och så finns det några med svavel. Några av poolerna har är bubbelbad eller har massagestrålar. Vi var där ett par timmar på eftermiddagen och det var bara såå skönt. Underbart avslappnande och härligt.

Till lunch hade Eija (från Visby), Elisabeth och jag käkat en jätteportion fish and chips, så vi var fortfarande mätta, men köpte lite ost och annat smått och gott som vi åt utanför tälten på kvällen. En del hade gått ut och ätit men vi var en åtta-nio stycken som var kvar. Sedan spelade vi plump tills vi somnade.

Lördag

Nästa morgon, som var i lördags, steg vi upp tidigt och tog en rask promenad i skogen intill. Det är vackert, grönt och frodigt i skogarna här. Klockan tio, efter att vi hade ätit frukost, åkte vi vidare till nästa ställe, en liten naturcamping med barackliknande övernattningsmöjlighet, vid Rangitatafloden.

På vägen stannade vi vid en vin- och olivoljegård som heter Terrace Edge. Där fick vi vara med om en intressant guidning om hur odlingarna sköts, och sedan en provsmakning på gårdens fyra vita och två röda viner, samt deras olivolja. Vingården ligger i en vacker dalgång som heter Waipara.

Vi åt också lunch på vägen innan vi körde till campingen, där de som ville kunde hyra rum i stället för att bo i tält. Eftersom det blåste ordentligt var det flera som gjorde det, men inte jag, och innan det var dags att sova hade det slutat blåsa.

Vi skulle ha barbque på kvällen och jag var i matlaget, så när Elisabeth och jag hade fått upp tältet vad det bara att börja göra sallad med mera till alla. Vi är fem stycken i matlagen så det går snabbt att bli klar med maten. På den här resan är det bara middagen man hjälper till med, inte frukost och lunch som på de andra Rosa Bussresorna jag har gjort. Maten var jättegod, och sedan umgicks vi tills det var dags att sova.

Söndag

På söndag morgon hade drygt halva gänget anmält sig till forsränning, så de åkte iväg tidigt och vi andra tog det lugnt. Jag duschade, åt frukost, och tog en promenad längs floden. Det var en fin morgon med en massa fårfotande. När de andra hade kommit tillbaka åt vi lunch och sedan åkte vi mot nästa stopp. Vägen gick även denna gång genom böljande kullar, höga fjäll och dessutom vackra, turkosa sjöar, omgivna av snöklädda toppar. Det är ingen idé att ta till några överord om hur vackert det är – för orden räcker ändå inte till, så vackert är det.

Vi stannade vid sjön Tekapo där det turkosa vattnet ligger som förgrund till de höga snöklädda fjälltopparna, omgivna av en frodig grönska. Vid stranden ligger ett litet kapell som lär vara Nya Zeelands mest fotade. I stället för altartavla finns ett fönster rakt mot den fantastiska utsikten.

När vi hade kört en bit till såg vi plötsligt ett riktigt högt fjällmassiv; Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg, på andra sidan den lika turkosa sjön Pukaki. En stund senare stannade vi vid en underbar plats vid sjön, där vi vildcampade. Jag satt i kvällssolen och skrev det här, med en utsikt framför mig som var fullständigt andetagande.

Måndag

Tänk att det bara gått en vecka sedan vi åkte. Tiden liksom sväller när man hela tiden är aktiv och har en massa nya intryck och upplevelser, och det man gjorde igår känns som om det vore flera dagar sedan, och det man gjorde för några dagar sedan känns som längesen.

Nåväl, på måndag morgon åkte vi vidare från den underbara bushcampingen. Körde runt sjön och kom fram till Mt Cook nationalpark där lederna in i fjällmassivet börjar. Jag gick en ganska kort men fantastisk vacker vandring. Tog god tid på mig, fotograferade och bara njöt av att vara i denna vackra värld.

På eftermiddagen fortsatte vi till Queenstown, en stad som ligger vid ett av områdena där Sagan om ringentriologin spelades in. Det är en trevlig ”stor” stad, med Nya Zeeländska mått mätt, med cirka 11000 invånare. Nästan hela södra ön är landsbygd med små landsorter utspridda här och var. Vi tar paus i sådana städer när vi kör, och de är verkligen och

bokstavligen landsorter, med nödvändig service, men där de flesta bor på landsbygden runt omkring. Men Queenstown är som sagt lite större och på kvällen gick vi för första gången på den här resan runt i stadsmiljö. Staden är levande med mycket folkliv alla kvällar i veckan.

Tisdag

Queenstown ligger också i 1860-talets guldrushområde och här finns en lång och intressant gruvhistoria. Några av oss åkte på en guidad ”Sagan om ringen- och gruvhistoriesafari”. Den var riktigt intressant och vi kom till flera mycket vackra och fascinerande platser. Vi åkte i en fyrhjulsdriven sjusitsig bil, på vägar där andra fordon inte skulle ha tagit sig fram; i älven och på gamla gruvtransportstigar. Men kände dessutom igen en del vyer från filmerna. Det var riktigt trevligt!